Jag mår bättre nu. Bra till och med. Kan vara för att bakfyllan är borta, kan bero på att jag spenderade eftermiddagen med den bästa pojken jag vet. Jag är fortfarande helt svag i hans närhet, förlorad. Det är som att ingenting har förändrats sen första kyssen och jag älskar det. Varenda sekund. Om det ens är möjligt så var det extra bra idag. Det var länge sen jag behövde något så mycket som jag behövde honom imorse. Att närhet kan göra så stor skillnad när man mår dåligt är sjukt. På ett bra sätt.

Just nu sitter jag och klickar mig runt på bloggar, facebook och liknande utan något intresse alls, mest för att döda tid. Varför vet jag egentligen inte då jag lika bra kan gå och lägga mig och vakna upp piggare imorgonbitti. Skulle jag komma med en anledning till varför jag inte ligger under täcket just nu är det på grund av att jag inte har någon som helst ork till att gå uppför trappan. Hade jag redan varit där uppe, eller om rummet skulle varit här nere så skulle jag ligga i sängen nu. Utan tvekan.

Jag börjar få ont i rumpan. Tror jag suttit i soffan för länge idag. Kanske lika bra att gå och lägga sig ändå. Gör ett försök nu, sen om jag sitter här i en timme till eller om jag faktiskt trotsar latheten är en annan sak.