En fin vän till mig sa idag några kloka ord om vänskap, citerat av hans mor. Jag lovade honom att inte föra det vidare, alltså kan jag inte berätta vad han sa. Sant var det iallafall. Så att ni vet lixom.

Han nämnde också något om kärlek. Om hur han inte tror på "den rätta". Han trodde inte på att man kan älska någon i 70 år. Egentligen tror jag nog inte heller på "den rätta", iallafall inte att alla har en person som är "den rätta". Jag tror att det blir vad man gör det till. Jag tror att du måste hitta din egna "den rätta". Att du själv måste tro på att det alltid kommer att funka. Jag tror att det gäller att hitta den där personen som kan göra dig lycklig av att bara vara i din närhet. Som ibland kan driva dig till vansinne, men alltid ge dig den där känslan av att ni hör ihop. Jag säger inte att förhållanden alltid måste vara perfekta för att vara rätt. Ska jag vara ärlig så tror jag inte att något förhållande är perfekt. Jag tror förhållanden handlar mycket om att kompromissa, och jag tror att om man faktiskt kämpar för att få det att funka blir det bara starkare. Då tror jag absolut att man kan älska varandra i 70 år, så länge man är redo på att möta motgångar. Jag tror att det är skillnad på nyförälskelse och kärlek. Det sistnämnda tror jag kan vara hur länge som helst.