Sluter ögonen och drar upp volymen på en av winnerbäcks klassiker. Han räddar stunden precis som alltid och för cirka tre minuter känns det som om ingenting kan komma åt mig. All ångest försvinner och för ett tag är det bara jag och winnerbäck. Ingenting annat existerar.

Det är inte min dag idag då inte mycket verkar vilja gå min väg. Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen och det känns som om någon lagt en sten i min mage som vägrar försvinna. Ändå vill jag inte slita mig från skärmen, vill inte lämna denna stund, vill inte lägga mig för natten, släcka lampan och tysta ner musiken. Jag vill inte. Tänker inte.

Istället spelar jag ännu en klassiker av winnerbäck, höjer volymen och sluter ögonen.