Jag fick kalla fötter idag. Ersatte därför den planerade fotbollsträningen med en springtur innan frukost imorse och följde sedan med Rosanna ut i stallet. Tog en ridtur på världens kanske största häst och är förvånad att jag klarade mig ur det levande. När vi väl var ute kände jag mig som en femåring på turridning då Rosanna fick gå bredvid och sköta tyglarna. Log som en idiot efter att jag lyckats hålla hästen stilla själv i några sekunder då Rosanna var tvungen att släppa tyglarna. Det fanns nog inte ett enda tecken på att jag faktiskt kunnat rida som liten, snarare tvärtom.

Tidigare idag tog jag ett ganska stort beslut. Ett beslut som kommer göra de närmsta månaderna väldigt tuffa. De mål jag satt upp inför framtiden kommer innebära att jag måste sätta väldigt höga krav på mig själv just nu. Krav som jag vet att jag kommer att klara av bara jag ger mig fan på det, rent utsagt (som man brukar säga). Jag har övertalat Mamma att vi ska fira med en fin middag då målen är nådda vilket fungerar lite som en morot. Fredrik lovade att jag kunde räkna med honom också, vilket är fint.

Nu funderar jag på att krypa ner i sängen. Efter några låtar från Hello Saferide och Anna Ternheim varvas tröttheten med myshumör och då min fina är flera mil bort får ett extra täcke och lite värmeljus duga. Han lanar hos lite vänner just nu och jag tänkte störa honom lite i datorspelandet för att få höra hans röst. Den här tiden i månaden, ovanstående musik och vinterkylan som äntligen lagt sig över landet gör att jag saknar mer än vanligt. Tänkte därför släppa alla klängig-flickvän-spärrar för ikväll. Godnatt.