Jag gick inte ut och sprang igår, istället hyrde jag två filmer och belönade mig själv med B&J's half baked. Detta efter att jag och Elin gått runt i stort sett hela Enköping på lite mindre än 2 timmar. Hur skönt som helst, och det var roligt att äntligen kunna göra lite spontana saker tillsammans igen.

Idag är det helg, och jag tror att det här är första veckan på hur länge som helst som jag faktiskt inte längtat. Nu säger jag inte att jag inte tycker att det ska bli skönt, för tro mig det ska det, men menar bara att jag är rätt nöjd med vardagar också här i småstaden.

Hur som helst så blir det tjejkväll hemma hos Linda ikväll. Om ni nu tänker att jag menar hemmaspa, killsnack, smink och nyttigheter, är ni helt ute och cyklar. Handboll och pizza är vad kvällen har att bjuda på. Tror det blir awesome, och förhoppningsvis blir morgondagen med pojken min minst lika bra. Eller... förhoppningsvis och förhoppningsvis.. Det kommer det bli, det är jag säker på.
J

Jag fick med mig Matias på lunch idag igen och det blev en nachotallrik för andra dagen i rad. Dock har jag gjort misstaget att inte ta bort salsan båda dagarna vilket förstörde det litegrann sådär, men jag är glad för det.
Jag menar.. solen skiner, jag har fina planer för helgen, och resten av månadens pengar rullar in rätt fint på kontot i början på nästa vecka. På måndag skulle jag gissa på.

Har inte skräcken för att ringa telefonsamtal till såna jag inte känner försvunnit under praktiken blir jag bra förvånad. Skulle till och med kunna säga att ni får kalla mig Orvar eller något annat finurligt namn isåfall. Den risken vågar jag ta.

En sak jag tänkte på idag var hur litet Enköping faktiskt känns sedan jag flyttat till Västerås. När jag som Enköpingsbo var tvungen att gå hemifrån till torget höll jag på att storkna (Kanske ska tillägga att det rörde sig om lite mindre än 2km). Nu funderar jag stark på att börja cykla sex km till skolan och sex tillbaka så fort våren tillåter. Den här veckan i Enköping har jag gått till i stort sett alla ställen jag ska till och (det kanske inte är något man tror skulle komma från min mun) men det är rätt skönt med lite promenader under dagen. 

Nu slutar jag om en timme och tänkte vara lite flitig.
J

Det var iskallt att träna igår och det förvånar mig att jag faktiskt hann tina under natten. Trots det blev jag bra besviken av smset jag fick av min tränare om inställd träning ikväll. Det kanske blir en joggingtur istället.. Bättre än inget alls tänkte jag.

Nu sitter jag på praktiken och väntar på att få ett mejl med en pressrelease. Hann med att skriva tre artiklar som publicerades igår, och jag hoppas på ungefär lika många idag. Får jobba flitigt så får jag ju mer att göra sen.
Fick med mig matias på lunch igår och tänkte försöka med samma idag. Får se vad kvällen har att bjuda på eftersom jag inte har någon träning, men det visar sig.
Stay tuned.
J

Bilden ovan är en länk till min första publicerade artikel på Ena-Håbo tidningens hemsida.
Är jag glad? Jag skulle nog säga att glad är en underdrift. Jag är hur nöjd som helst med min praktik och nu ska jag precis påbörja nästa artikel. Awesome.
J

Andra dagen på praktiken och jag trivs jättebra! Var hur nervös som helst igår fast det släppte väl ungefär i det ögonblicket som jag satt foten innanför dörren. En "veckans fråga", redaktionsmöte och några telefonsamtal var väl ungefär vad gårdagen bestod av. Rätt skön start.

Igårkväll blev det Step-Up tillsammans med Evelina och Isabelle. Kan väl erkänna att det märktes att det där med koreografi aldrig riktigt varit min grej, men jag tror att jag greppade det på slutet iallafall. Vilket var tur då jag lyckats skämma ut mig ett antal gånger under passet. Ehe.

Får se vad jag får göra på praktiken idag, och sen ikväll blir det löpning och fotbollsträning. Hoppas på att förkylningen inte tänker fortsätta krångla och att min kondition hittat tillbaka. Det skulle ju vara rätt fint. Ungefär lika fint som det skulle vara att få med mig Matias på lunch idag. Matlådan åt jag upp till middag igår, och att jag skulle gå ut och äta själv skulle nog aldrig hända. Verkligen inte.
Lovar att försöka uppdatera så ofta jag kan.
J

Nu ska jag spela kort och dricka te. Härliga söndag...

Hello saferide - Get sick soon

Axis of Awesome visar hur pass många låtar som faktiskt består av precis samma ackord.

Rätt sjukt ändå och helt klart värt att kika på.

Klicka på bilden och kolla från 33:30 och framåt.

Jag läste på en gammal väns facebook att varje gång man är arg/ledsen förlorar man 60 sekunders glädje. Logiskt, javisst, men för stunden gav det mig en tankeställare och jag ska försöka att inte tänka negativt alls idag.

Det är bara onödigt egentligen.

Det är snöstorm ute nu och om en timme sitter jag på bussen mot Enköping. Tänker inte missa träningen för lite halka så istället hoppas jag på en bra busschaufför. Känner att julmaten börjar lämna sina spår så lika bra att sätta igång med träningen så fort jag kan.

Än så länge är inte kvällens planer spikade men det blir en halvtimme i solariet efter träningen iallafall. Lika bra då man nu inte se så stor skillnad på en snögubbe och mig. Det skulle väl vara om man jämförde näsan isåfall, vad jag vet liknar inte min en morot. Iallafall inte enligt mig själv.

Det finns dagar då jag önskar mer än allt att jag aldrig hade flyttat ifrån Enköping. Jag önskar att jag bodde kvar på samma gata, umgicks med samma människor, och var precis den person jag var förut. Allt var så mycket enklare då.

Jag trodde att flytten inte skulle förändra någonting. Jag menar en 15 minuters tågresa är väl inte så stor skillnad. Visst var jag medveten om att jag skulle träffa nya vänner och att jag skulle förändras och växa som person. Kanske min stil skulle förändras, och jag kanske skulle få en annan frisyr, men mer än så tänkte jag inte på. Jag visste att småsaker skulle ändras, men jag brydde mig inte särskilt mycket. Det var ju ändå något som jag hade längtat efter.

Jag minns att jag och en av mina bästa vänner pratade någon vecka innan jag skulle flytta. Visst var det jobbigt att den 3 minuters gångväg vi hade mellan varandra nu skulle vara 3 mil med bil eller buss, men vi lovade varann att det aldrig skulle få förändra något mellan oss. Jag trodde att våran vänskap skulle vara starkare än så, och det gällde egentligen alla mina vänner.

Nu, lite mer än ett år efter jag har flyttat har jag insett hur fel jag haft. Jag hade lika gärna kunnat flytta till Haparanda för så länge jag inte bor i Enköping kan saker inte vara som förut. Nu säger jag inte att jag inte har kvar mina vänner, för det har jag, men visst måste jag erkänna att med de flesta är det stor skillnad i vår relation, och många av dom träffar jag endast nån gång i månaden. Om ens det.

Egentligen vet jag inte riktigt vart jag vill komma med det här, och jag skrev det mest för att skriva av mig. Visst brukar jag vara den som hellre klottrar ner mina känslor med en slarvig handsstil i något gammalt kolleigeblock, men det faktum att det inte fanns någon penna på övervåningen gjorde att jag valde bloggen.

Vet inte om det här inlägget är alldeles för djupt för att lägga upp på en blogg, men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det här är rakt från hjärtat, och jag som vanligtvis hatar att visa mig sårbar ger er nu anledningen till mina sömnlösa nätter, klumpar i magen och tårar på kinderna. För tillfället är det här det som bekymrar mig mest, och jag gissar på att jag kommer känna mig mer naken än nånsin när jag tryckt på publicera.