Man kan ju tycka att jag efter inte mer än tre timmars sömn borde vara svintrött just nu och ha ett humör långt från på topp, men så är inte fallet. Mitt morgonhumör gick över rätt fort när jag väl tog mig upp ur sängen imorse. Innan låg jag dock och beklagade mig om att klockan bara var fyra och velade mellan att sjukanmäla eller icke sjukanmäla mig. (Det var frågan, lite hamlet-aktigt sådär...)

Väl på jobbet (när jag inte frös) så förundradres jag över hur glada och trevliga morgonpendlarna var ändå. Gick och log som en idiot för mig själv tills jag möttes av blickar som kunde döda av en taxi-chaufför som gick förbi. Två utskällningar (det var sj-västens fel), tio bortdomnade tår och tre långa timmar senare var jag färdig och tog bussen till Enköping. Är fortfarande genomkall och sitter med vantar på inne på praktiken men är glad ändå! Har intalat mig själv att det snart är helg så jag tänker fortsätta tro det och andas varm luft på händerna i hopp om att få tillbaka känseln!