Jahaja.. Här sitter jag och skriver, snart 20 år gammal och nybliven sambo (eller ja, något liknande iallafall).

Det hade jag ju aldrig trott i april för ett år sedan då jag skrev mitt senaste blogginlägg som, passande nog, handlade om framtiden. Då var jag rädd för att behöva flytta till Usa med en person som visade sig vara någon helt annan än vad jag hade trott. 

 

Här i Skövde har jag nu bott i 6-7 månader och jag trivs, verkligen. När jag i juni stod på studentflaket, lite lätt alkoholpåverkad och viftade med min fina mössa hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig det. 

 

Idag längtar jag efter mina vänner därhemma (eller vart de nu har flyttat). En del har jag inte träffat i sommras (Jesper, känn dig träffad och ta dig ner hit!!!!), andra var det någon månad sedan jag såg.  
Idag vill jag känna den tryggheten jag känner hos dom. Den trygghet och enkelhet som endast finns hos vänner som verkligen känner en, utan och innan. Hos vänner man aldrig behöver förklara sig för, eftersom att de förstår ändå. Jag kommer inte begära mycket när vi väl ses. Bara en kram kanske. För idag hade en kram gjort så himla mycket. 

 

Visst har jag träffat helt fantastiska person här i Skövde, folk jag klickar så oerhört bra med, som jag tycker så mycket om och som jag lärt mig så mycket av. Självklart kommer de om en tid kännas precis lika nära som de vänner där hemma, men jag har väl aldrig riktigt varit känd som en person med särskilt bra tålamod direkt.. 

 

Igår tog jag ett väldigt stort steg och samtidigt som jag inte hade kunnat varit mer glad över det, är det väldigt skrämmande. Får se vad framtiden har att erbjuda nu, men att bo ihop med den person som ständigt håller mig svävande på små rosa moln kan inte bli annat än bra kan tyckas. Jag är lycklig, och han får mig att vilja göra honom minst lika lycklig. Han får mig att vilja bli en bättre person, så det ska nog gå fint det här. Får hoppas på att detsamma gäller bloggandet...