Ni vet såna där tillfällen då det nästan är förbjudet att skratta? Det är som en oskriven regel som säger att: Nu ska man inte skratta! Men ändå måste man då någon råkar slinka ur sig en kommentar som är så rolig att man inte kan hålla sig. Det hände mig igår, och att det var knäpptyst i rummet gjorde inte saken bättre. Vi var en halv klass, alltså 14 personer, inne på studiebesök på en redaktion uppe på företaget Forma i Västerås. Ett helt tyst kontor med ett flertal personer som satt och jobbade. När redigeraren då skulle berätta något om layout och liknande säger han: "om man har en LÅNG SAK (med betoning på lång sak), eh nej nej nej.. jag menar text" Haha. Åh! Både jag och Saga tittade på varandra och var precis på väg att brista ut i gapskratt då vi insåg att det inte var sådär jätte smart och hindrade oss själva. Det bidrog till att Saga stog vänd mot väggen, knallröd i ansiktet och verkligen spände sig för att hålla inne ett skratt som skulle få hela kontoret att reagera. Likaså gjorde jag, men att se henne i ögonvrån gjorde inte saken lättare, och jag kunde inte rå för det småfnissningar som lät från mig under resten av tiden. Som tur var tror jag ingen hörde iallafall.. Sen. Efter världens längsta 5 minuter så var det slut, och både jag och Saga skrattade så vi nästan grät när vi åkte tillbaka upp till våning C och John Bauer..

Det var nog gårdagens höjdpunkt, då fredagen var alldeles för seg. Intervju med Rappare inför SM i breakdance, 1 timmes fika med Saga på stan, och sen tog jag bussen hem. Blev en lugn kväll hemma.

Just nu lyssnar jag på musik och försöker ta mig ork till att börja packa. Jag flytar om en månad!!!
..Kan inte riktigt förstå det ärligt talat då jag bott här sen jag var 3 år, och i Enköping hela livet. Kommer nog kännas konstigt, men jag antar jag vänjer mig, och med tanke på att jag ska pendla till träningen 3-4 ggr i veckan kommer inte Enköping bli av med mig i första taget precis. Höhö.

Later.
J