Kom iallafall hem till pojken min för ett tag sen, efter bortamatch i Uppsala mot Sunnersta. Skönt att komma hem med vinst, även fast min insats kändes lite sådär. Det var hur som helst himla kul att vara tillbaka på planen igen, och som vanligt kan jag inte förstå varför jag alls lägger av ibland.

Ligger en sur Daniel bakom mig nu och väntar på sällskap. Som den gulliga flickvän jag är, är det precis vad han kommer få.