Det känns som om jag tappat greppet om det som på senaste tiden betytt mest för mig, det som fått mig att fungera. Jag har ingen kontroll, jag är helt förstörd. 1 veckar kvar, och jag är rädd att det är trasigt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har aldrig förut känt mig så här liten, i hela mitt liv. Aldrig varit så här svag.

Jag skriver mest det här för att skriva av mig, få ut det är hjärnan. Jag tar nog en timeout ett tag.