(en bild från min promenad i måndags,ha överseende med att

den är liten för jag vet inte riktigt vad som blev fel)

En nästan två timmars lång promenad i måndags resulterade i att jag har legat sjuk hela veckan. Hög feber, en söndersnyten näsa och sår i mungiporna (som jag fick av att att äta för många såna där isglassar man åt när man var liten) fick mig att beklaga över hur jobbigt livet var. Nu mår jag bättre och har spenderat hela helgen med Fredrik. Vaknade upp i famnen på honom efter en powernap för några timmar sedan och det känns som vanligt lite surt att kudden är det närmsta jag kommer att komma närhet i två veckor framåt.

Om lite mer än en vecka är det förresten dags att söka högskola och just nu måste jag erkänna att det inte känns annat än ångestfyllt. Visst har jag väl lite koll på vad jag vill göra och vart jag vill gå men eftersom att jag fått för mig att plugga sådant som i princip alla andra vill plugga så får jag ju ta den högskolan jag kommer in på. Socionom och beteendevetenskap är inte direkt de program som kräver de lägsta intagninspoängen, men jag antar att jag får ta det som det kommer. Efter några fina ord av mannen så känns det lite lättare och det är som han säger att hur det än blir så löser det sig då. På något sätt.

Jag måste erkänna att ovanstående känns lite absurt ändå. Jag kan nog inte riktigt förstå att jag om 124 dagar står på ett hö-släp, lite lätt alkoholpåverkad efter en champangefrukost med fina klasskamrater och vrålar efter mössor. Okej, när jag säger det sådär lät det inte så värst charmigt, men jag längtar. Jag längtar så jäkla mycket. Det känns som om det var igår jag grät ögonen av mig för att jag skulle behöva lämna Västerledsskolan och nu har snart tre år passerat. Jag menar.. Vad hände? Vart tog tiden vägen?

Med det vill jag säga godnatt. Inlägget blev långt (som det å andra sidan brukar kunna bli såhär på söndagskvällar) och nu ska jag krypa ner under täcket, krama om kudden och förbereda mig för ännu en praktikvecka. Förhoppningsvis kommer jag att komma igång med jobbet i veckan också, vilket min tomma plånbok skulle behöva..