Jämfört med det förhållande jag har just nu har jag nog aldrig riktigt varit kär förut, men det jag då såg som min första riktiga kärlek (förutom giftermål på dagis, och ryska posten i lågstadiet) måste vart år 2007. Joacim hette han och vi träffades ett flertal gånger och han var rolig, snäll och ursnygg. Jag var kär. Han kikade på min match, vi bowlade och umgicks. Det gick långsamt fram, men jag var 13 han 15, det var nog så det skulle vara. Efter ett tag slutade vi träffas, varför tänker jag inte gå in på, men vi har efter det varit vänner. Hade en svag punkt för honom långt efter detta och varje gång vi träffades minns jag hur mitt hjärta slog ett extra slag.

Mer finns det egentligen inte att säga, det här var väldigt många år sen, så jag minns inte exakt. Jag vet bara att jag då var upp över öronen förälskad, kanske bara i kärleken, kanske i honom. Med tanke på min ålder gissar jag på det förstnämnda.